 |
 |
|
 |
 |
Om boken Lars Hård
Slutord
När boken om Lars Hård först kom ut år 1935 så möttes den av en
kritikerstorm.
Kanske kan detta tyckas märkligt med dagens mått mätt, något beroende på var
du befinner dig i samhället.
Dock är regelmässigt var tids, och var epoks,
ledande personligheter känsliga för allt som kan uppfattas som
ifrågasättande, kritik, anmärkningar etc.
Det spelar ingen roll om det är en myndighetsperson,
en för tiden upphöjd kriminolog, en statsminister eller en vid tiden aktad
och upphöjd litteraturkritiker.
Du kan läsa Animal Farm av George Orwell, Grisjakten av P C Jersild, Röda
rummet av August Strindberg,
eller helt enkelt se dig omkring i samhället, med öppna och kritiska ögon,
så ser du hur "upphöjdhet",
Det finns avgrundsdjupa differenser vad gäller perspektiv och värderingar
mellan medmänniskorna i allmänhet och den "upphöjde" och hans sfär av likar.
Få böcker i vår litteratur har väckt en sådan anstormning.
Man kallade boken för tarvlig, kriminell, brutal realism och en bok om en
lymmel och drulle. Idag kan vi ju dra på munnen åt dessa invektiv,
men tiderna förändras och omdömena med dem.
Några av de få litteraturskribenter och kritiker som uppskattade boken om
Lars Hård var Anders Frostenson, Knut Jaensson, Elmer Diktonius och Hagar
Olsson.
Säkerligen var Jan Fridegård påverkad av Alfred Kämpe som skäligen måste
anses som vår verkliga pionjär vad beträffar statarskildringar. (12)
I en liten krets som bildades kring författarinnan Elisabeth
Högström-Löfberg, under åren före publiceringen av Lars Hård,
så finner man namn som Lo-Johansson, Kämpe, Fridegård, Grundström och
Frostenson.
Boken om Lars Hård bygger huvudsakligen på självupplevda händelser och
erfarenheter.
Emellertid kan det här vara på sin plats att poängtera att Fridegård ej
har suttit i fängelse.
Däremot så hamnade han likt huvudpersonen Lars Hård i en s.k.
tvångsarbetsanstalt, och under liknande förutsättningar.
För den svenska publiken har Fridegård med sina statarskildringar varit en
oerhörd tillgång,
särskilt då som den allmänna uppfattningen har varit att skildringarna är så
precisa, så verklighetstrogna.
Detta då sagt av människor som visste vad statarlivet var för någonting.
Med en god psykologisk skärpa och empati så har Fridegård skildrat en
utanförstående individ, en asocial människa,
hans känslor och tankar och kamp genom livet.
Eftervärlden har härigenom fått en möjlighet att ta del av ett för Sverige
viktigt historiskt skede och skeende,
en verklighet som en gång tyvärr fanns i Sverige, och det under mer än
hundra år.
Det var en tid som vi verkligen får hoppas inte kan komma tillbaka.
Det var en tid då det för stora skaror människor inte var så stor skillnad
mellan träldom och frihet.
Oerhört många flera människor än man kan tro har sina rötter i denna
statarmiljö,
och bär därmed på ett socialt och kulturellt arv, ofta ovetande om denna
omständighet.
Fridegårds sätt att skriva går tillbaka på en naturalistisk tradition av typ
Strindberg,
exempelvis i Tjenstekvinnans son.
Hos Strindberg möter vi också en av de tidigaste representanterna för
statarkollektivet, betjänten i dramat Fröken Julie.
Avslutningsvis är det viktigt att poängtera att romanen Lars Hård, förutom
att vara en självbiografisk skildring i proletärdiktningens tradition,
är ett fint exempel på en precist gjord konstnärlig skildring och ett fint
dokument av en del av det gamla Sverige,
en bit historia och samhällsskildring på samma gång.
Boken har idag en självskriven plats i svensk litteratur och
förhoppningsvis även i svenska hem.
Bokhyllor finns ju i de flesta familjer nuförtiden "gudbevars" och böcker
är ju de bästa,
och framförallt mest lämpliga, föremålen på en sådan plats.
Eller hur?
Det här är en bok som vi alla behöver läsa, kanske även du.
Det handlar mycket om att vara människa.
-Would you like a bit more exercise on your English & Swedish?
Fotnoter
... or here / eller här.
Bibliografi
Epoker och diktare 2, Lennart Breitholz, Almqvist &
Wiksell, Stockholm 1972
FOCUS, Focus Uppslagsböcker AB, Stockholm 1974
Lars Hård, Jan Fridegård, Wahlström & Widstrand,
Stockholm 1973
Litteraturhistoria, Hans Lindström, Natur och kultur,
Stockholm 1965
Litteraturlexikon, Svensk litteratur under 100 år, Natur
och Kultur, Stockholm 1974
Litterär teori och stilistik, Peter Hallberg, Esselte
Studium, Göteborg 1972
Ny
illustrerad litteraturhistoria
Fem decennier av nittonhundratalet, Erik Hjalmar Linder, Natur och
kultur, Stockholm 1966
Statarna i litteraturen, Lars Furuland, Tiden-Barnängen,
Stockholm 1962
Svensk uppslagsbok (band 2, 9, 10, 27) Förlagshuset Norden,
Malmö 1947-53
-Lars Hård, en bok av Jan Fridegård
Boken Lars Hård skrevs av Jan
Fridegård. Egentligen var det tre romaner som publicerats tidigare.
Lars Hård kom ut som en volym 1942.
I den svenska s.k. statarlitteraturen så är detta ett
av mästerverken utan tvivel.
Detta är tvivelsutan svensk självbiografisk proletärdiktning när den är som
bäst.
Detta är en bok som i många avseenden haft ett mycket stort inflytande på svensk litteraturtradition, men också på svensk kultur och politik. Här har många hämtat både bilder och stämningar för att måla upp den bild av ett Sverige som en gång var, mer eller mindre i fullständig tappning. Här finns den hopplöst utanförstående människan, längst ned på den sociala stegen, underordnad både bonden, landsfiskalen och kyrkoherden. Till det demokratiska systemet fanns ingen nyckel, ingen biljett och heller ingen entre för en enkel statarson.
Här har vi kanske en del av den grogrund och naturliga bakgrund, tillika med stämning, varifrån mycket av den svenska socialdemokratin har hämtat mycket av sin kraft, men också perspektiv, vad gäller synen på sociala frågor och ekonomisk fördelningspolitik. I denna bok finner vi mycket av den svenska folksjälen. Berättelsen är i flera avseenden ett mästerverk med stark förankring i det svenska arbetarkollektivet.
Miljöer i Lars Hård - En
betraktelse av Kjell Wrigman
October 7, 1976
Uppsatsen har redigerats och uppdaterats beträffande visst språkligt & grafiskt material under år 2002.
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
© Swengelsk, KB ® webmaster |
|
 |
 |