![]() |
|
![]() |
![]() |
![]() |
NAUTISKT TÅGVIRKESLEXIKON
Denna sammanställning bygger på följande böcker:
• Solmans sjölexikon 1955 [=Ssl55]
• Från fiber till tågvirke, En varuhandbok från Wahlbecks [= Fftt]
• Rep och repslageri i olika tidsåldrar. Olle Wahlbeck 1991 [=Rr91]
• Svenskt nautiskt lexikon. Gustaf Stenfelt. Wahlström & Widstrand 1920 [= Snl20]
Ulf Carlsson, ansvarig för denna textsammanställning [= uc]
Redigering
och komplettering har gjorts av
Kjell Wrigman
[wr]
A |
Abaca, namn på en fiber, varav man gör manilatåg. Snl20. Filippinska namnet på manilla, en tågvirkesfiber från Filippinerna. Fftt.
|
Agavehampa detsamma som sisalfiber. Fftt.
|
Akterjärn repslagarterm, en kraftig vridbar järnkrok vid vilken dukterna fastsättes då en tross skall slås. Fftt.
|
Ankartåg förr grova kablar av tjärad hampa, brukade av alla fartyg i stället för ankarkätting, nu trossar av kokos eller manilla, nyttjade för samma ändamål i mindre båtar. Fftt.
|
Animaliskt fett, talg och klövolja, smält ur avfall från slakterier. Används som smörjmedel. Snl20.
|
Arbetsbelastning den vikt varmed ett tåg med säkerhet kan belastas kontinuerligt. Fftt.
|
Avslitningslängd den längd av ett garn eller tåg, som teoretiskt sett kan upphängas intill dess det brister av sin egen tyngd. Fftt.
|
B |
Balans repslagarterm, ett tåg sägs ha balans då det varken har benägenhet att sno upp sig eller kinka. Fftt.
|
Beck, kokt tjära med tillsats av harts, används för att stryka i nåten (mellan plankgångarna och skarvarna) på ett träfartyg, sedan man slagit in drev i dem. Snl20.
|
Beckbyxa, benämning på skansgast. Snl20.
|
Beckgryta, gryta för beckkokning. Snl20.
|
Beckmopp,
en kort käpp med en drevsudd fastsatt i ena änden.
|
Beckskopa, en trehörnig skopa, varur man häller beck i däcksnåt. Snl20.
|
Blånor – Korta fibrer, utrensade ur ”tågan” vid skäktning (skäktblånor) (ty. Schwungwerg, Kolbenwerg, Hede) eller häckling (häckelblånor)(ty. Kernwerg, Bärtelwerg etc). Rr91
|
Borta-flagga En fyrkantig blå flagga hissad under styrbords vantspridare på en yacht för att tillkännage att ägaren inte är ombord eller har gäster och ej önskar besök. Under mörker ersätts b. ofta med en blå lanterna. Ssl55
|
Bråkning – Lin- eller hampa- stjälkarnas veddel brytes sönder vid passage mellan räfflade valsar. I äldre tider klubbades stjälkarna i samma syfte. Rr91
|
Buldan (Sack cloth) Grov och tät vävnad av linne, hampa eller jute som användes till segel, säckar, grova arbetskläder, handskar mm. Ssl55
|
Bändsel sjömansmässig ombindning som sammanhåller och förenar två tåg med varandra. Beroende av användningen kan en bändsel läggas med garn, smäckra linor eller tvinnad galvaniserad järntråd, bändselwire. Fftt.
|
Bändsellina på sjön smäcker lina av tjärad, väl häcklad hampa som användes för läggande av starkare bändslar. Bändsellina är alltid treslagen och benämnes efter det antal garn den innehåller (6-garns, 9-garns eller 12-garns lina). Ofta betecknas bändsellina bindlina i t.ex. presenningar och är då av lägre kvalitet. Fftt.
|
Bänkmattgarn bindgarn, ofta skördegarn, som användes av trädgårdsmästare för bindning av vassmattor till täckning av drivbänkar. Fftt.
|
Bänsel (Seizing) Permanent gjord surrning för att hålla ihop två intill varandra liggande trossar. Ssl55
|
|
Bänsellina, lina, som används till bänslar Snl20.
|
C |
Coil ring, rulle eller tross, benämning på hoprullat tågvirke. Sjömän använder ofta den norska och västsvenska motsvarigheten »kveil» eller »kvajl». Fftt.
|
Coir av kayar = kokosnötfiber, även tågvirke av sådana fibrer. Fftt.
|
Coir, kokosnötfiber, varav göras kvastar och tågvirke. Snl20.
|
D |
Draghållfasthet är den högsta belastning ett garn eller ett tåg kan utsättas för vid långsamt stegrad belastning utan att brista. wr |
Drejare, ½ meter lång träspak, tjockare på mitten och spetsig i ändarna, användes till utförandet av diverse sjömansarbeten, såsom att lägga på nockbändslar (göra fast övre hörnet av ett råsegel till rån med ett tåg).
|
Drev
– (eng. oacum = offcombing) Repat tågvirke e.d. använt för att täta
(dikta), (eng. caulk, hol.
Kalfatra) springor i skrov eller hus.
|
Drev tjärade eller otjärade hampblånor, rester vid repslageri, även gammalt upprepat tågvirke av tjärad hampa. Drev användes inom skeppsbyggeriet för tätning av trädäck o. dyl. Fftt.
|
Driva
|
Dubbeltvinnat säges ett garn vara när det består av två eller flera var för sig tvinnade garn. Dubbeltvinningen sker vanligen åt motsatt håll mot den första tvinningen. Fftt.
|
Dukt (Strand) Äldre benämning på del varav en tross består. Numera vanligen kallad kardel. Ssl55 |
Dukt de delar varav en tross är sammansatt. En dukt bildas av hopdrivna kabelgarn, tre eller fyra dukter bildar en tross. Fftt.
|
Dotkop (heart, bull’s eye), tillplattat, runt eller ovalt träblock med ett genomgående hål för taljerep eller löpare och med en ränna, kip, runt kanten för stropp. D. användes i segelfartyg i stället för jungfrur vid ansättning men även i stället för mindre block samt för att leda tågvirke. Ssl55.
|
E |
Efterrund repslagar term, den ytterligare tvinning, som ges åt trossar efter slagningen för att de skall få en lämplig och väl avvägd balans. Fftt. Espartogräs, blad av esparto eller sylgräset, varav göres tågvirke. Snl20.
|
Espartogräs textilväxt från Medelhavsområdet. Har grova bastliknande fibrer, som brukas till tågvirke, bastmattor och liknande. Espartogräs var känt i Sydeuropa redan under antiken och användes till tågvirke före hampan. Ffft.
|
F |
|
|
|
Flaggduk (bunting) Ett speciellt ylletyg som lätt kan färgas och hålla färg och som därför är lämpligt att använda vid tillverkning av flaggor mm. Ssl55
|
|
Fyrkantig platting (square sennit) Sjömansflätning med kvadratisk genomskärning som vanligen lägges med 8 garn men även av 12 eller 16. Fyrkantig platting användes förr som maskinpackning till kallvattenpumpar. Ssl55
|
|
Förrund repslagarterm, tvinning av dukterna innan de slås ihop till en tross. Fftt.
|
G |
Garn
|
Gran, det av våra inhemska träslag som mest används till däck, åror m.m.
|
Gräs (coir) Fiber från kokosnötens trådiga ytterskal som användas för tillverkning av tågvirke, grästross. Ssl55
|
Grästross, göres av espartogräs eller av kokosfiber och är mycket lämplig till förhalningstross på grund av sin töjbarhet. Snl20.
|
Gucka
se rackarkitt. Fem dl krita, en dl tjära, en dl rå linolja, en dl fårtalg.
|
Göling sjömansterm, en enkel hissanordning bestående av ett tåg löpande genom ett enskivigt fast block.
|
H |
Halvsträngd repslagarterm, som anger att dukterna i en tross eller garnen i ett snöre är olika långa, så att något går rakare och de andra i spiral omkring detta.
|
Den svenska hampan är något grövre och mörkare än den utländska.
|
Handa – En så stor ”lock” av hampan, att den vid häcklingen lätt kan hanteras av repslagaren. Rr91
|
Harnesksnöre snört och polerat garn, som användes i vävstolar med jacquardmaskin för lyftning av solven. Fftt.
|
Harpojs, kokt och skummad samt med något svavel tillsatt fur- och grankåda, varmed man smörjer rundhult för att skydda den mot röta.
|
Hjärtgarn de garn som är i mitten av en dukt. Kallas även innergarn.
|
Hjärtsnöre
eller kalv är ett garn eller en lina som
utfylller centrum på fyrslaget tågvirke. |
Hundända de trassliga ändarna som bildas vid tillverkningen av ett tåg. Hundändan lämnas alltid kvar, och visar då att tåget har sin hela längd och ej är kapat. Fftt.
|
Huvud repslagarterm, ett verktyg som användes vid slagning av trossar. Huvudet är en grov träbit med längsgående spår för dukterna och försedd med en pinne som handtag. Fftt.
|
Hyssing (houseline) Grovt, tjärat snöre slaget av tre garn häcklad hampa. Hyssing används till mindre bänslar och bättre sjömansarbeten samt inom segelmakeriet. Ssl55. Eller Hysing. Snl20.
|
Häckling den procedur före spinningen som avser att avskilja de korta blånorna och samtidigt ordna de återstående längre tågorna parallellt för den efterföljande sträckningen. Fftt.
|
Häckling – Kamning av lin eller hampafibrer. Skävor och blånor fastnar i häckeln. Uc
|
Högerslaget tågvirke (left handed cordage) Tågvirke tillverkat så att den hopvridande rörelsen skett medsols, medurs. Detta ger ett tåg med vänstergängad spiral, därav den engelska namnet. Ssl55.
|
Högerslaget tågvirke = Z-slaget. Fftt.
|
I |
Innergarn de garn i ett tåg som utfylla det inre av dukterna och som täckas av yttergarnen. Fftt.
|
|
J |
Jacquardsnöre se Harnesksnöre. Fftt.
|
|
K |
|
Kabel (hawser) . Se tågvirke.
|
|
Kabelgarn användes då tåget blivit kasserat till platting, faxis, sjömansgarn m.m. Innan man spinner sjömansgarn knopar man tillsammans kabelgarn med kabelgarnsknop och rullar upp dem på nystan. Snl20.
|
Kabelgarn enkelt garn av hampa, manilla eller annan fiber i regel Z-spunnet. För olika tågvirke varierar kabelgarnets dimension från 250 m/kg till 1000 m/kg. Fftt.
|
|
Kabelgatt är ett rum ombord avsett för förvaring av tågvirke m.m. wr
|
|
|
|
Kabelslaget tågvirke (cable laid, water laid, cordage) Tågvirke vid vars tillverkning fibern slagits fyra gånger, först som garn, sedan till kardel, därpå till tross och slutligen till kabel. Ssl55.
|
|
|
|
|
|
|
Kastlina smidig lina av tjärad hampa, 1 1/2"-1 3/4" omkrets, försedd med sandpåse i ändan, brukad för att få förbindelse mellan fartyg och kaj. Fftt.
|
Katt, straffredskap i forna dagar bestående av en kort tågända med nio svansar vardera försedd med tre knopar. Snl20.
|
Katta, straffa med katt. Snl20.
|
Kaus, ring av trä eller metall varom man splitsar tåg. Snl20.
|
|
Kink
korkskruvformad hopvridning av en tross, som hindrar den att löpa fritt
genom block.
|
Klave = trossmått. Fftt.
|
Klockkläppstjärt, en kort stump av platting och knopar, som är fästad i klockkläppen, och varuti man håller, då man slår glas. Snl20.
|
Klot, ett rundsvarvat, genomborrat trädstycke, som fastbändslas vid stag och barduner, att leda löpande gods. Även kula till bom och gaffelrack. Snl20.
|
|
Klädd stropp lyftstropp av kabelgarn, insydd i presenningsduk. Fftt. |
Klädkyla (serving mallet), ett cylindriskt, i längdriktningen urskölpt trädstycke med handtag, som används för att linda sjömansgarn omkring ett tåg. Ssl55
|
Klädning med klädkyla.
|
Klädspån, en mindre klädkila med skaftet på sidan av skåran i stället för mitt emot. Används till väders, då man lappar klädning. Snl20.
|
Knivbändsel, stycke lina eller platting för fällkniv. Snl20
|
|
Av Sven-Erik Andersson, mera känd som Pille
Repmakar’n, är utan tvekan Sveriges största auktoritet på knopar och
sjömaning och medlem av The International Guild of Knot Tyers. Han är
innehavare av riggverkstaden i Råseglarhuset på Skeppsholmen i Stockholm
och har sedan många år verkat som ledare på Sjöhistoriska museets kurser i
sjömaning och makaramé. |
Knyttels (knittles, nettles) små smäckra tågstumpar man erhåller genom att slå ihop garn från tågvirke. Knyttels används bla som sejsningar och på klädgölingar för att knopa fast kläder som skola upphängas för torkning. Ssl55
|
Knävring (toggle), en träpinne fäst vid en lina så att den gör tjänst som spänne eller knapp för att fästa linan vid annan lina eller segel, där motsvarande repögla finnes anbragt. Ssl55
|
Kokosfiber, piasava, används till kvastar och tågvirke. Snl20
|
Kokosgarn garn av kokosfiber. Kokosgarn är alltid spunnet för hand. Fftt.
|
Kolumnsnöre snört och polerat garn, som används i linjeringsmaskiner. Fftt.
|
Kordel grovt bindgarn av hampblånor, vanligen brukat för omslagning av balgods.Fftt.
|
|
|
Kryssbänsel (Flat seizing), bänsel av sjömansgarn, märling eller bänsellina lagd med 8-12 enkla varv omkring två parallellt gående tåg, stroppar e.d. och avslutad så att garnets ända stickes mellan tågen och kryssas två varv över bänseln samt besättes med ett halvslag eller en knop liknande en råbandsknop. Jfr Bänsel. Ssl55
|
Kryssbänsel understa bänseln på ett vant, då detta är bänslat i kryss om jungfrun. Snl20.
|
Krysshult (kevel, cavil), ett avlångt T-format trä eller järnstycke med avrundade kanter som avses för beläggning av grövre tågvirke. Ssl55
|
|
Kut – Den hopvikta och med några utdragna fibrer ombundna dockan av häcklad hampa. Rr91
|
|
|
Kås äv. kaus (timble), en rund eller hjärtformig konstruktion i regel av järn eller metall med en djup skåra på utsidan för att mottaga ett öga av tågvirke eller wire. Ssl55
|
Kärnsnöre utfyller centrum av dukterna i stållinor av viss typ. Även det inlägg som motsvarar kalven i en fyrslagen tross. Fftt.
|
|
L |
Langslagen säges en stållina vara när både parterna (dukterna) och själva linan är slagna åt samma håll. Fftt.
|
|
Lappsalva smörja riggen med tjära. Förr i världen användes därtill en blandning av talg, svavel, tjära, harts och kimrök, som kallades lappsalva. Snl20.
|
Ledtåg sjömansterm, tågvirke för förhalning av fartyg. Fftt.
|
Lik den tross som sys fast som förstärkning utefter kanterna på ett segel. Liktrossens dimensioner beror på seglets storlek. Den är en löst slagen 3-slagen tross av väl häcklad, tjärad hampa. Fftt.
|
Likgarn, tjockt segelgarn varmed man syr fast lik.Snl20.
|
Likgarn grövre seaming av finhäcklad hampa, vanligen 5- eller 6-trådig, som används för att sy fast liket på ett segel. Fftt.
|
Likhandske, en stark segelhandske som används vid likning. Snl20. (Roping Palm). Uc
|
Liknål, större segelnål som används vid likning av segel. Snl20.
|
Likslaget lösslaget, 3-slaget tågvirke. Fftt.
|
Liktross, lätt spunnet tågvirke varmed segel likas. Snl20.
|
|
|
Lina
kollektiv sjömansbenämning på klena trossar med under 1" omkrets. Lina är en kollektiv benämning på tågvirke och kan även kallas rep, streck och tåg.
|
Linkabelgarn repslagarterm, grovt, löst handspunnet garn av linblånor, använt för packningsändamål av rörmokare och maskinister. Fftt.
|
Linnesegel (flax canvas) används förr såsom stormsegel emedan linneduk är stark och mera motståndskraftig. L ha emellertid kommit ur bruk, de äro mindre vindtäta och stå sämre än bomullsegel. Ssl55
|
Linolja, förekommer ombord rå eller kokt. Den råa oljan används till smörjning av blanka träytor och den kokta till färgblandningar. Snl20
|
|
|
|
|
Livstropp, tåg som fasthåller en lodhyvare vid lodning. Snl20. |
|
Lodtalg, talg och riven krita som smetas i håligheten på ett lod för att upptaga ett prov på bottenlaget. Snl20.
|
Logg,
Den enklaste form av logg är ”Dutchmans loggen”. Den består av ett spån
eller annan träbit, som kastas överbord i lä. På relingen har man
dessförinnan mät upp 52 fot eller 1/120 del av den nautiska milen (6,237,8
fot) och satt märke i båda ändarna. Sedan observerar man på klockan den
tid, som spånet behöver för att flyta mellan märkena.
Om det tar 30 sekunder eller 1/120 av timmen,
så gör fartyget en knop. Skäddloggen eller handloggen är en annan gammal
bekant för dem, som plöjt havet med tillhjälp av ”de vita vingarna”. Den
består av skäddan, en kvartcirkelformad sektor av ek med blykant i
periferin, för att den skall ställa sig på kant, med det hörn uppåt, som
utgör sektorns medelpunkt, då den kommer i vattnet.
Till detta övre hörn är logglinan fästad. I
vart och ett av skeddans undre hörn sitta sladdarna av en smäcker hanfot
av samma sorts lina med en propp i hanfotens mitt, som stickes i en å
linan fastbändslad trähylsa, då skäddan skall kastas. Logglinan som
är impregnerad i kokt fett och fästad med
andra ändan vid en rulle, loggrullen, har en längd av 50 à 100 meter. Den
del som är fästad i skäddan kallas förlöparen och bör vara lika lång som
fartyget. Dess ändamål är att föra skäddan ett stycke akter om dödvattnet
vid rodret, innan man börjar mäta farten. Vid slutet av förlöparen sitter
ett flaggduksmärke, ”törnmärket”, varifrån linan uppstickes i knop om
13,95 meters längd vardera. Vid delningspunkterna instickas märlingsändar
med 1, 2, 3, 4, 5 knopar och slätknopar emellan, som beteckna en halv
knop. För att taga tiden används ett s.
k. Logglas, till formen liknande ett timglas ”en miniature”, men med
sanden avpassad att rinna ut på 30 sekunder. Förr i världen använde man
till samma glas 47 fots knop. Man kan också använda 7 meters knop och 14
sekunders glas.
|
Logglina en flätad lina av otjärad hampa, som används till loggen, fartygens hastighetsmätare. Linan måste vara flätad för att ej tvinna upp sig under användningen. Fftt.
|
Långslaget säges tågvirke vara när det är löst slaget. Detta uppnås genom att ge dukterna liten förrund vid tillverkningen. långslaget tågvirke blir mjukare och starkare än annat, men står sämre mot nötning. Fftt.
|
|
|
Löpande gods sjömansterm, kollektiv benämning på alla lösa tåg som tillhöra ett fartygs rigg. Fftt
|
Löpare varje tross som går igenom ett block. Fftt
|
M |
|
|
|
Mantåg sjömansterm, trossar eller stållinor som spännes över däcken för att tjäna om ledstänger vid svår sjögång. Fftt
|
Mickar repslagarterm, de träbalkar som vid tågvirkeslagning används på repslagarbanan som stöd för de utlagda dukterna. Fftt
|
Muskyla eller muskila, träklubba med kort skaft, används vid utförandet av diverse sjömansarbeten. Snl20 |
Märkgarn, ett blått bomullsgarn som är inslaget i flottans tågvirke.
|
|
|
Märlprim, pryl för instickning av kardelerna vid dubbling av knopar m.m. Snl20 |
|
N |
Naja, att med garn eller märling (najtåg) fastbinda ett block, en vevling eller något annat föremål. Snl20 |
Najgarn = taglingsgarn. Används för tagling eller najning. Fftt |
Najning, fastsättning medelst najtåg. Snl20 |
O |
|
Ormlina lina med dukter såväl av wire som av hampa. Ormlinor används där man önskar kombinera stor böjlighet och smidighet med hög draghållfasthet. Fftt |
P |
Packningsgarn ett mycket grovt och löst spunnet garn, 2- eller 3-slaget, används för röräggningsarbeten och tätningar, stundom tjärat. Fftt |
Patentslaget äges tågvirke vara, när dess kabelgarn är hoptvinnade av två, eller flera enkla garn. Patentslagning ökar slitstyrkan och förekommer på bomullstågvirke samt på grova kokoskablar. Fftt |
Platting (sennit, plat), platt flätat tågvirke tillverkat för hand av kabelgarn tagna av uppslaget tågvirke. Platting användes förr allmänt för att ersätta klena linor såsom beslagsejsingar , råband och revsejsingar. Platting lägges på många olika sätt och med olika antal garn, i enkel flätning för att ersätta linor och med mera invecklad flätning för prydnadsändamål. Platting används ibland till dekorationer och gradbeteckningar på vissa uniformer men har i övrigt få användningsområden. Ssl55. Platting, flätade kabelgarn som användas dels till sejsningar, dels till klädning mod skamfilning, packningar o.s.v. Man har åtskilliga slag av platting. De flata kallas 3 garns, 5 garns, 7 garns, beroende på antalet garn, som används. Fransk platting är även flat. Därtill har man fyrkantig, rund, halvrund platting. Att göra platting kallas att lägga platting. Snl20
|
Platting
sjömansterm, av kabelgarn eller märling, flätat, ofta bandformigt
tågvirke. Platting kan tillverkas på flera olika sätt och
används såsom slitmattor för att kläda
och skydda tåg, för prydnadsändamål m. m. Fftt |
Pocken holtz (lignum vitae), en av två tropiska amerikanska träd. Guaiacum officinale eller Guaiacum sanctum. Dessa träd har gröna blad året runt samt mycket hårt och tung virke. Har använts till blockskivor och bussningar. Uc
|
|
|
R |
|
|
|
Repslagaren (rope maker) arbetade vid häckling i en ”häckelbod”, vid spinning och slagning i en ”bana”, vars inre del - ”huset” - kallades hjulbod, samt vid tjärning i ett ”tjärhus”. Rr91 |
|
|
Riggarloft, skjul eller rum på land, där rigg tillkapas och görs i ordning för påriggning. Snl20
|
|
Rist – Den hopvikta hampdockan i arbetad hampa. Rr91
|
|
|
|
|
|
S |
Sabb sjömansterm, grov kokoskabel för bogsering, förlöpare. Fftt |
|
|
|
|
|
|
Sejlare – I regel vänsterhänt snörmakare. Tillverkade finare garn till klenare linor. Detta garn skulle då ha en snodd i motsatt riktning mot kabelgarnet, d.v.s. vara S-spunnet. Rr91
|
Sejnfall flagglina, egentligen för flaggsignaler (av engelska »sign.» = tecken). Fftt |
|
|
Serviginstropp eller servinstropp, är en tygklädd lyftstropp eller lyftslinga wr |
|
Sisal (sisal), fiber från bladen av agaveplantan som används vid tillverkning av tågvirke. Växten förekommer särskilt i östra Afrika, på Nya Zeeland, Java och i Mexiko. Namnet hänför sig till en mexikansk stad.
|
|
|
|
|
|
|
Skamfilningsduk i segel, dubblering av segelduk i segel för att hindra seglets slitning mot vissa tåg. Snl20 |
Skamfilningsmatta, matta, som najas på rå eller stag för att förekomma skamfilning. Snl20 |
|
|
Skära i ett tåg, insticka tampen av ett tåg i ett block eller hål och hala igenom det ett stycke. Snl20 |
Skävor – Vedaktiga flisor ur växtstjälken. Se Skäktning. Uc
|
|
Sladd
själva ändan av en tross eller lina, men även varje ej närmare preciserat
tåg, lössladd. Fftt |
|
Slagpyts, pyts varmed man halar upp sjövatten för spolningsändamål. Jmfr. Mammeral. Snl20 |
|
|
Smågods repslagarterm, kollektiv benämning på bindgarn, snören, finare liner o. dyl. Fftt |
|
Smärting (canvas), kallas ofta duk ur söndertrasade segel (old canvas). Ssl55 |
|
Snörning repslagarterm, tillverkning av snören Fftt |
|
Spinnkärra, ett trähjul med ett par krokar som används att spinna sjömansgarn med. Snl20 |
|
|
Splitshorn, yttre delen av ett oxhorn med träskaft. Används vid splitsning i stället för märlspik. Snl20 |
Sprund, proppen i mitten på ett fat. Snl20 |
Sprundduk, ett stycke smärting som lägges under sprundet för tätning. Snl20 |
Sprundhål, hålet på ett fat där sprundet sättes. Snl20 |
Sprundrätt, skall man stuva fat, som innehåller flytande gods. Snl20 |
Späckad matta, en vanligt lagd eller vävd tågmatta med instuckna kabelgarnsändar. Används till skydd mot skamfilning. Snl20 |
|
S-slaget inom textilindustrin brukat uttryck för snoddriktningen. Vad som tidigare benämndes vänsterslaget tågvirke betecknas numera S-slaget. Fftt |
Stada (edge), den ungefär tumsbreda bården på segelduk. Ssl55 |
|
Sticklina, hamplina bestående av 6 garn. Snl20 |
Stjärt, en kort tågända fästad vid ett annat tåg, block eller kaus. Snl20 |
Stropp (strop, sling,), en i ring hopsplitsad tross eller wire som används bl.a. för att lägga omkring olika varor vid lossning och lastning. Även mindre ring av tågvirke, wire eller järn, anbringad som beslag runt om ett block. Att stroppa är att förse något med en stropp. Ssl55 |
|
|
Stycke – Tross över 6 tum omkrets. (handrepslageriet). Rr91 |
|
Surra, sammanbinda ett föremål vid ett annat medelst hårt åtdragna slag eller törnar av tåg eller kätting. En dylik fastgöring kallas surrning. Snl20 |
Svabel, en knippa kabelgarn hopfästade i ena ändan medelst en svabelbändsel. Används till att torka upp vatten från däck. Snl20 |
|
Svabelgast, den som använder svabeln. Snl20 |
Svabla, torka med svabel. Snl20 |
Sy segel, ett viktigt yrke på segelfartyg, som varje matros bör kunna. Snl20 |
Sytåg, surrning varmed ett par kauser eller ögon förenas. Snl20 |
|
T |
|
|
|
|
Tagelgarn, tjärat segelgarn, varmed man taglar tåg. Snl20 |
|
|
Talg , används i maskiner för smörjning och att smeta i nedre ändan av lod för att taga prov på bottenlaget vid lodning. Snl20 |
Talja,
ett hisstyg, bestående av block och taljelöpare. Man har olika taljor,
enkel talja, som består av en ända, skuren genom två enkla block och den
ena sladden fastgjord i hundsvotten på det ena blocket; dubbel talja eller
treskuren, som består av ett dubbelt block och ett enkelt med löpare, vars
ena sladd är fastgjord i det enkla blocket; fyrskuren talja, som består av
två dubbla block och taljelöparen, fastgjord i stroppen av det block,
varifrån man halar. Vid iskärning av en talja börjar man att sticka in
löparen i det övre blocket från vänster till höger (i understa skivan, om
det är dubbelblock) därefter i nedre blocket från höger till vänster, så
upp genom övre blocket och ned genom det nedre och upp igen om det gäller
en fyrskuren talja. |
Talja på talja, en talja påstucken på löparen av en annat. Snl20 |
|
|
Taljerepsknop, en ändknop, lagd på ett taljerep för att hindra det att rappa igenom. Knopen skall sitta i aktra kipen på jungfrun om babord och i främre om styrbord. Snl20. (Matthew Walker knot)
|
Tamp
västsvensk och norsk benämning på ändan av ett tåg, även själva tåget.
Detsamma som sladd och »ända». Fftt |
|
|
|
|
|
Tjärborste, borste varmed man bestryker föremål med tjära. Snl20 |
Tjärmärling merkantil benämning på tjärad märling. Fftt |
Tjärpyts, kärl vari man förvarar tjära. Snl20 |
|
Towgarn – är ett inom linneindustrin använt ord för garn av blånor. Rr91
|
Treslaget tågvirke (three-stranded cordage), tågvirke som är tillverkat av tre kardeler eller dukter. Ssl55 |
Toppsläda repslagarterm, en vagn eller släde på vilken »huvudet» (se d:o) fästes vid slagning av grova trossar. Fftt |
Towgarn detsamma som blångarn Fftt |
Tross
Tross
|
Trossbunke äldre benämning på en hoprullad, förpackad ny tross. Fftt |
|
Trosslaget tågvirke, den vanligaste formen av tågvirke, där dukterna består av ett större antal på en gång utdrivna garn. Fftt |
|
Trossmått parallellskjutmått (klave) med graderad skala. Används för mätning av tågvirkes dimension. Fftt |
|
Träkyla eller muskila, fyrkantig hammare av trä. Snl20 |
|
Tusenbensbändsel, bändsel lagd kryssvis över och emellan de tåg, som den sammanhåller. Snl20 |
|
Tvärdrivare, den mellersta kardelen i en ögonsplits. Snl20 |
Tåg (rope), kollektiv, något ålderdomlig benämning på grövre tågvirke i allmänhet. Några få riggdetaljer benämnas tåg, t.ex. gigtåg, sytåg och mantåg. I bestämd form avsågs med ”tåget” förr alltid ankartåget. Ssl55 |
Tåga – Den långa fiber, som utvinnes vid skäktning eller häckling. (ty. Schwunghanf, Hechelhanf). (Bauernhanf=ej skäktad i fabrik.) Rr91
|
Tåga de efter häcklingen kvarvarande längsta fibrerna i hampa eller lin, vilka ger det bästa tågvirket. Fftt |
Tågfender, grov tross som är fastgjord runt om en båt, som en avvisare. Snl20 |
Tågmått se Trossmått. Fftt |
Tågvirke (cordage),
gemensam benämning på spunna linor och trossar, tåg och rep av olika slag.
Tågvirke tillverkas av många olika fiberämnen, vanligast från växtriket
men även från djurriket, såsom silke och ull, samt av oorganiska ämnen
såsom metalltrådar och nylon. Bland det viktigaste växtfibrerna skiljer
man på mjukfibrer och hårdfibrer. De förra äro bastfiber, såsom hampa,
lin, sunnhampa, jute och kinagräs (ramie). Till det senare, som äro
stödjande fibrer i bladskaften, kärlfibrer, räknas främst manilla och
sisal, av vilka det finns många olika arter, samt kokus och bomull.
Dessutom används papper främst till bindgarn och skördegarn. Hampans fibrer tar lätt röta och därför tjäras alltid allt tågvirke till sjöss. Tjärningen minskar styrkan genom att tjäran bränner, men den ökar hållfastheten genom att förhindra röta.
Repslageri är ett mycket gammalt hantverk och tågvirke tillverkades förr i
en lång repslagarbana, där repslagaren under gång baklänges spann fibrerna
till garn, kabelgarn. Dessa snoddes därpå samman till dukter, vilka sedan
3 och 3 eller 4 och 4 slogs samman till trossar. Undantagsvis fortsatte
tvinningen en gång till, så att 3 eller 4 trossar, nu kallade kardeler,
slogs samman till en kabel. Numera är repslageriet i hög grad
industrialiserat och tillverkningen sker stegvis i automatiska maskiner
från fibrer till kabelgarn, därefter till dukter vilka sedan slås samman
till trossar. Allteftersom trossen slås färdig, rullar maskinen upp den i
rullar.
Tågvirkets styrka är främst beroende på materialet, men även på
tillverkningsmetoden. Löst slaget tågvirke är starkare än hårt slaget,
vilket senare dock tål slitning bättre, trosslaget är starkare än
kabelslaget och klenare är relativt starkare än grövre emedan det är
lättare att få lika belastning på fibrena i den förra.
|
|
Numera är nästan allt tågvirke tillverkat av syntetiskt material. Det finns olika syntetiska tågvirkesmaterial, men som förtöjningsgods rekommenderas endast treslaget tågvirke av långfibrig polyamid eller polyester, s.k. “silke”. Kortfibrigt material, s.k. “ull”, ska undvikas. “Silket” har hög brottgräns, men eftersom klent dimensionerat tågvirke lättare nöts av, är det lämpligt att överdimensionera förtöjningsgodset.
Tågvirkets dimension anges antingen med omkretsen i tum eller diametern i
mm. Diametern i mm: 8 16 24
wr
|
Törn (kink), korkskruvsliknande knutar som bildas i ett för hårt tvinnat tåg och som gör att tåget blir hårt och ohanterligt och hindrar det att löpa i block. Törn som uppstå vid felaktig uppskjutning av tåget ”slås ut” genom att tåget vrides kring sin längdaxel. Ssl55 |
Törnmärke, det märke på en logglina, varifrån knopen är uppmätt. Se logg. Snl20 |
U |
Uppslagsgods, gammalt tågvirke som sönderdelas och används till platting, sjömansgarn, mattor m.m. Snl20 |
Utdrivning repslagarterm, den procedur varvid kabelgarn genom riktskiva och samlingstub och under samtidig tvinning sammandrives till en dukt. Fftt |
V |
Vaktglas, ett numera sällan förekommande 30 minuters sandglas, från vilket benämningen ”glas”, som uttryck för halvtimmen kommit. Snl20 |
Valknop eller turkhuvud, knop, som lägges av en enda part, och som likna en turban. Används huvudsakligen som prydnadsknop på fallrep, styrrep, kiststroppar e. d. Snl20 |
|
Vantknop, knop varmed man förenar delarna av ett sprunget vant. Man har engelsk och fransk vantknop. Snl20 |
|
Varp, ett eller flera sammankopplade tåg, som föras ut för att hala ett fartyg från en plats till en annan. Snl20 |
|
|
Verkfat, låda vari man förvarar timmermansverktyg. Snl20 |
|
Vevling, tågsteg i riggen på ett fartyg för äntring. Snl20 |
Vevlingslina tjärad hamplina brukad till vevlingar. Fftt |
|
Voit, förhalningsspel för båt mellan tvenne platser. Snl20 |
Vula, surra något eller linda det med tåg för att skydda det mot skamfilning. Man brukar vula årorna i klykorna, för att de ej skola gnissla. Snl20 |
Vulningen, den surrning varmed bogsprötet är surrat till förstäven på ett fartyg. Snl20 |
|
|
|
Vändjärn
för kabelslagning, var 3 eller 4
smidda vevar instuckna i ett antal i betingen med upp till en halv meters
avstånd borrade hål. Vevarna var lagrade i muffar. I dessa fanns uttag,
där en platt sprint (”kil”) kunde skjutas in. Rr91 Vändjärn repslagarterm, de tre eller fyra vridbara järnkrokar på vilka dukternas ena ändar fästes vid slagning av trossar. Dukternas andra ändar fästes på en gemensam krok, akterjärnet. Genom att krokarna vrides runt erhåller dukterna rund för slagningen. Kallas även drifter. Fftt
|
Vänsterslaget tågvirke (right-handed cordage), tågvirke vid vars tillverkning den ihopvridande rörelsen skett motsols. Ssl55 |
Vänsterslager tågvirke = S-slaget. Fftt |
Y |
Yacht, lustfartyg av vilket slag som helst. Snl20 |
Yttergarn den yttre kransen kabelgarn i en dukt. Yttergarnen omger innergarnen Fftt |
Z |
Z–slaget tåg. Treslaget tåg är
i regel z-slaget (förr kallat högerslaget). Rr91 |
Zinkvitt, framställes genom förbränning av zinkångor och används till målarfärg. Snl20 |
Å |
|
Ä |
|
|
Ö |
Öga, en ringformig ögla på ett tåg som skall krängas över något föremål eller tjäna som fäste för hakar o.s.v. Ett öga är antingen splitsat, bändslat eller knopat. Snl20 |
Ögonsejsing, sejsing med ögla. Snl20 |
|
|
Sails Visiting
Segelfartyg
" Sjöfartslexikon
"
Sjösportskolans Seglarordlista
Sjötermer hos
Östersunds Motorbåtklubb
ÖMK bildades 1925 och är en av Sveriges äldsta båtklubbar.
Ordlista - Svenska träbåtar
Lighthouse Glossary of Terms (fyrlexikon)
Lighthouse information &
preservation
Framtidens sjöfart | Framtidens sjöfart | Framtidens sjöfart | ||
![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
![]() © Swengelsk, KB ® webmaster |
![]() |
![]() |
![]() |