A North American Fragment of Indian History

Everyone knows them, the hawk-faced men with braided hair and war feathers, their copper skin stretched over high cheekbones, their expressions penetrating and fearless.The tribal names are familiar too: Comanche, Cheyenne, Sioux, Kiowa, and others
-all resonant of fierce valor, calling up images of painted horsemen with lances and bows.These tribes and their warriors, like the Comanche for example, dwelt on the Great Plains.
To most whites they represented the model of all Western Indians the men trained from birth to hunt and fight, measuring manhood by their boldness in battle; the women raised to sustain the warriors, sharing the celebrations of victory or slashing their bodies in moments of grief.For some tribes these
images were true, but only partly true.

 For the Western Indians as a whole they were only the most visible and spectacular manifestations of a broader, more complex story.From the Mississippi to the Great Basin on the far side of the Rockies lived more than thirty (30) distinct tribes, each with its own language and way of life.
Some were nomadic hunters who followed the buffalo.
Some were primarily farmers who
tended peach orchards or raised corn and melons in the fertile river valleys.
Some were pirates of the
plains, who raided other tribes for horses, corn and tobacco. The Indian's realm was culturally diverse, but the far-flung villages were connected by a network of trails over which flowed such goods as Pacific seashells in exchange for deerskins.
All of these Indians, whether they were warriors or farmers, shared a common
destiny - to be forced aside by the white man.
By the middle of the 19th century (mid 1800s) they were being pushed from their lands by white farmers, miners,
cattlemen and the U.S. Cavalry.
The outcome of the confrontation with the whites was never really in doubt.
Although they won some key battles, including one as late as 1876, the
Indians were too few, too fragmented and too poorly armed to fend off the waves of intruders.In 1840, before the onslaught had fairly begun, no more than 300,000 Indians roamed the West.
But although their battle was hopeless, pride and
defiance shone in their faces and rang in their words.As Kiowa Chief White Bear said in 1867, "I do not want to settle down in houses you would build for us. I love to roam over the wild prairie. There I am free and happy."

Nine years later White Bear committed suicide in a prison hospital.The North American Indians suffered severely from the white men's lack of understanding, both mentally and physically.
Indians have been shot at and killed by the thousand during many years and that was with the full support from the Government.

 



 Ett översättningsförslag   Observera att en text av denna svårighetsgrad kan översättas på olika sätt och ändå vara korrekt återgiven.
Engelskan har ju många ord, uttryck och formuleringar  som helt saknar motsvarighet i svenskan varför det vore lögnaktigt att påstå att just en viss översättning är den enda riktiga och rätta.
Det kräver många år och mycket möda i både  svenskstudier, engelskstudier (inklusive texttolkning, analys och grammatikstudier) samt flerårig praktisk verksamhet i båda kulturerna för att bara tillnärmelsevis känna säkerhet och precision vid textöversättning och tolkning. 
   Var alltid särskilt noggrann med tid, sak (=sakförhållande) och person!





Alla känner till dem, männen med skarpa profiler, flätat hår och krigsfjädrar. Deras kopparfärgade hud spänner över höga kindkotor och deras ansiktsuttryck (blick) är genomträngande och präglad av en oräddhet.Stammarnas namn (namnen på stammarna, stamnamnen) är också bekanta: Comanche, Cheyenne, Sioux, Kiowa, med flera (och andra) och alla genljuder (klingar av) vildsint tapperhet som får oss att minnas bilder av krigsmålade ryttare med spjut och bågar (pilbågar).
Dessa stammar med sina krigare, som exempelvis Commanchestammen, bebodde (levde/vistades på) Great Plains, ett slättlandskap som sträcker sig mellan Mississippifloden och Rocky Mountains (Klippiga Bergen). För de flesta vita så representerade de en slags urtyp för alla indianer i de västra  delarna av Nordamerika som övades från födseln i att jaga och slåss.
De mätte sin manlighet utifrån sitt mod i strid (hur modiga de var i strid) och kvinnorna var uppfostrade att uthärda (stå ut med) krigarna och delta i (dela)  segerfesterna (firandet av framgång/-ar) eller att utsätta sig själva för självstympning (skära sig själva, åsamka sig själva skada) då det var sorg (vid sorgliga tillfällen).För en del (somliga) stammar stämde den här bilden (omständigheten, uppfattningen) men bara delvis (till viss del).
För indianerna i de västra delarna av Nordamerika i allmänhet så var detta bara (endast) den mest synbara och spektakulära sidan (delen) av en vidare (mer omfattande) och mer komplexa förhållanden/komplex historia (omständighet)/.Mellan Mississippifloden och Great Basin /Från Mississippifloden till Great Basin/ (en mycket torr och delvis ökenlik högplatå som innefattar större delen av Nevada och delar av Utah, California, Oregon och Idaho mellan Rocky Mountains /Klippiga Bergen/ och bergskedjan Coast Range) på bortre sidan av Klippiga Bergen/Rocky Mountains/ bodde fler (mer) än trettio (renodlade) stammar var och en med sitt eget språk och livsstil.
En del (några) var nomader som jagade och följde buffeln (buffelns vandringar)/jägarnomader som jagade och levde där det fanns buffel/.
En del (några) var huvudsakligen jordbrukare (bönder, lantbrukare) som skötte persikoträdgårdar eller odlade majs och meloner i de bördiga (fruktbara) floddalarna.
En del var präriebanditer (rövare) som överföll andra stammar för att ta hästar, majs och tobak.

Indianernas rike (domäner) var kulturellt mångskiftande (mycket varierat) men de utspridda byarna var sammanbundna (förenade, sammanfogade, sammankopplade) av ett nätverk av stigar där det flödade/var en ständig ström av/fraktades/ varor som havssnäckor (snäckskal) i utbyte mot hjortskinn.
Alla dessa indianer, oavsett om de var krigare eller jordbrukare (bönder), delade ett gemensamt öde, nämligen att tvingas bort av den vite mannen (de vita, europeerna).Vid mitten av 1800-talet så fördrevs de från sina landområden av vita jordbrukare (bönder), gruvarbetare, boskapsägare (ranchägare) och U.S. Cavalry.Resultatet av denna konfrontation med de vita rådde egentligen aldrig något tvivel om.
Fastän de vann några viktiga slag, inklusive ett så sent som 1876, så var indianerna alldeles för få utspridda och alltför dåligt beväpnade för att slå tillbaka inkräktarna som kom i olika omgångar/de olika omgångarna med inkräktare/inflyttningsomgångarna/inkräktarnas anfallsvågor/.


År 1840, innan utrotningen (slakten) knappast (nätt och jämt) hade börjat, så fanns det inte fler än 300.000 indianer som strövade fritt (vistades/fanns i) västra delarna av nuvarande U.S.A.
Men trots  att (fastän) deras deras strid (kamp) var hopplös (hopplöst förlorad), så utstrålade de stolthet och upproriskhet (så fanns det stolthet och uppror i både utstrålning och sätt at tala).


Som indianhövdingen White Bear i Kiowastammen  sa (sade) år 1867: "Jag vill inte bosätta mig i hus som ni skulle bygga åt oss/har byggt åt oss/. Jag älskar att ströva fritt över den vilda prärien. Där är jag fri och lycklig."

Nio år senare begick White Bear självmord/Nio år senare tog White Bear sitt eget liv/ i ett fängelsesjukhus.De nordamerikanska indianerna led fruktansvärt av europeernas (de vitas) brist på förståelse, både mentalt (psykiskt) och fysiskt (kroppsligt, materiellt).Indianer har beskjutits (skjutits på) och dödade i tusental under många år och det var med regeringens fulla stöd
(med fullt stöd från regeringen).

Sacajawea   East US  Navajo  Sioux

 

 

 

   

American Indian Heritage Month

Home